En del polacker är mest som vanligt folk. Ibland till och med precis som vanligt folk. Ungefär som i före detta Jugoslavien, före detta Tjeckoslovakien eller före detta Österrike-Ungern eller varför inte före detta stormakten Sverige. Jag känner minst en polack och han är förstås precis förvillande lik i stort sett vem som helst. Han tror i och för sig inte att han är vem som helst. Han tror, precis som väldigt många andra faktiskt, att han är här av en anledning. Det är okänt precis vilken anledning men i övrigt är han precis som vem som helst (Fast han skiljer sig rätt markant ifrån exempelvis mig) och det kan man ju inte klandra honom för. Precis som så många andra tar han sig i skrevet eller bjuder andra människor på popcorn genom att först röra om i popcornen och ta en grabbnäve av dem. Ja, med samma hand som han nyss tog sig i skrevet. Ja, innanför kalsongerna. (Jag sa ju att vi inte är precis släkt). Ja, han tycker om att spela men har ingen aning om hur man skall spela. Ja, han har ett jobb med en hög lön och stort ansvar, samt fru och barn samt en älsakarinna som gärna springer omkring med andra när han själv inte är där. En del människor, vanliga svenskar i det här fallet, bryter av en bit banan och ger till andra medan de själva behåller den som det är skal på. Det beteendet har de ibland på Skansen också (En vild park i huvudstaden). En del sådana människor ger andra en bit choklad genom att först ta en tugga själva och sedan räcker fram den delvis avklädda kakan att själva ta sig en tugga. Det känns rätt barnsligt att tro att bara för att man en smula känner en annan människa automatiskt blir släkt och familj, bara för att man trånsjukt sneglar på den choklad som annan plockar fram ur sin ryggsäck och börjar att mumsa på. Jag nästan kände en ungersk man en gång. Det var dock inte jag som kände den mannen utan en släkting till mig. På ungefär samma sätt har jag varit med om en del nära-ko-upplevelser och en del andra upplevelser dessutom. (Jag sprang för mitt liv en gång i min fagra ungdom svår, i en kohage när jag lockats in i den av min bror som slog vad med mig om någonting och jag lockades av möjlighet till viss avans).Tänka sig bara att det finns så mycket olika människor över allt i hela vår värld som har tudelade intressen. En del människor vill aktivt ta livet av andra människor, eller i vilket fall såra och skada andra svårt. Andra nöjer sig med att ha aktier i företag som stöder krig och jävelskap runt hela vår planet. (Själv har jag förstås inte gjort några mer medvetna val till att äga sådana aktier, ja, jag har faktiskt inga egna aktier alls. Verkar vara osäkra papper och dessutom av eldfängt material, tacka vet jag luft). Några jugoslaver har jag dessutom känt samt några från Jamaica, Finland, Danmark, Norge, Island, uesa, Kanada. Sa jag Australien och Singapore? Några marsianer har jag dock ännu inte inlemmat i min bekantskapskrets, men det är bara en fråga om tid. Jag anser, är av den åsikten, att man inte skall döma björnen efter håren om man ändå inte tänkt skjuta den. Oskjutet sägs också vara bäst. Jag tycker mycket om ordspråk. Men att komma och säga att ordspråk eller för den delen humor har sitt ursprung i ett visst land eller på en kontinent. Det känns ju bara löjligt. Nej, svaret är nog mera inkontinent faktiskt, nu när jag efter tänker närmare. Bestämt är det så att det spelar liten roll om du är fransman med fyra älskarinnor eller om du är en sådan där porträttmålare som ligger med alla sina älskare, bara inte samtidigt. En kvinna bör absolut se till att skall hon alls gå i säng med porträtten, hon bör hålla sig till just porträtt och inte till att måla av laguppställningar. Fast en del människor kan bara inte låta bli att måla in sig i ett som hörn. Där jag själv är med på ett hörn ibland. Jag har ofta undrat varför det inte följer med en bruksanvisning till målarburken. Hade den varit inköpt på ikea så hade det funnits en som bestått av besiffrade teckningar. Inte så bra om den skall läsas i asien, där man läser från andra hållet eller till och med upp och ner. Eller så är det så att det som står på målarburkar har en asiatisk översättare från orginalspråket. Det är därför vi i västvärlden ständigt målar in oss i olika hörn.