Jag dränker mig i tomhetens avund,
på djupet släpper jag min själ.
Bortom horisonten vankar inget,
förutom grunden i mitt askmoln.

Men från botten i min berusning,
lyfter en strimma ljus min själ.
Och över himlen hörs toner så klara,
medan jag varsamt bestiger molnen.

Tack - inte ett ord mer eller mindre.