Jag har lite svårt att andas där jag går för ljuset

är så mycket ljus och allt det gröna väller in genom ögonlinsen och

liksom makar undan det bruna ur min iris (det är då jag snubblar) mossmjuk strävhårig bortglömd i trädateg samlar åkerbärsblommor till ett hav av ändlöst rosavitt. Som flor framför gammalt ansikte vars

doft ännu vittnar om det mörka bortglömda ljuvligt frodiga den en gång var..

Jag vill simma här, vältra urkroppen och tidiglägga kvällskvisten, sluta ögonen mot den kyliga kvällssyfonin jag vet snart ska komma.

smådjurens serenad och allt grön och så jag.

en ovanligt vanlig sommardag.