Mitt under damfotbolls EM mellan Sverige och Finland kom jag att tänka på en dag för några veckor sedan då jag kände mig extra generös och ville ge min fru en present. För lång och trogen tjänst skulle man kunna tro, men snarare som en sportdryck för... att hon ska orka ett tag till.

Så jag surfade in på en auktionssajt och hittade en gammal servis från 60-talet som hon tjatat om i evigheter. Jag lade ett bud men oroade mig för att mina 1700:- kanske inte skulle räcka, därför slår jag på live-auktionen och väntar in mitt objekt.

Eftersom jag aldrig lagt bud på det sättet förut vill jag testa hur det går till. Så jag provtrycker på knappen [Lägg bud] lite på måfå. Jag förväntar mig ett litet [Är du säker på att du vill lägga ett bud? Bekräfta genom att trycka på...] Men det händer inte, så jag trycker några gånger till på andra varor. När jag tryckt på 3 knappar går det upp för mig att jag just lagt ledande bud på en gustaviansk stol för 12.300:-, en  persisk matta för 37.800:- och en hel samling av glaskonst från SKRUF för 47 100:-. De kortaste 30 sekunderna i mitt liv passerar och jag följer katatoniskt hur jag vinner alla mina bud. Min tunga har nu torkat ihop sig till en soltorkad tomat, det ilar och krampar i bröstet och jag hinner tänka att en infarkt eller hjärnblödning vore en gåva från Gud vid det här läget men jag får tyvärr bara lite näsblod.

-Jag hade just ätit grillad kyckling med händerna och slant över tangenterna, vädjar jag till knytblus-kärringen på auktionsfirman på andra sidan pansarglasfönstret.

Efter ett SMS-lån hos Cash Buddy i Varberg på 98.900:- sitter jag på väg hem i en hyrd skåpbil och försöker öva på de rätta orden:-
-Jag har en liten överraskning.....jag tänkte på dig idag.....gissa vad jag har köpt till dig....