I min värld
grönskar alla blommorna jag plockat
där sjunger paradisfåglarna sina sorgesånger
där regnar våra tårar i vattenfallen
ner över öknen och svämmar över
i våra redan fyllda oceaner
I min värld
vilar vi hos blommorna på ängen
i bladen bland trädtopparna
Innan gryningen sjunger koltrasten
så sorgset, så enkelt, så vackert, så ljust
som bara hoppet kan låta
Som solen i gryningen
när vi breder ut våra paradisvingar igen
fyller hjärtan med färg från barnens paletter
och flyger
I min värld
får vi ibland bära
får vi ibland bli burna
och regnet öser ner
döljer sorger, döljer tårar
och din tsunami slukar mitt hjärta, slukar städer
lämnar oss hos förtvivlan
Vet du vad skönheten är i min värld
Att människor sårar mig
men de visste inte
Jag har en koltrast som sjunger för mig när det är mörkt
innan gryningen
När jag föll längst ner till oceanens botten
Gav någon mig fena och gälar
När jag hoppade från broarna de brände
fångade en ängel mig
Nu är jag en ängel
Nu är jag en sjöjungfru
Nu är jag en paradisfågel
och längst inne
i djupet av mitt hjärta
hörs alltid koltrastsång