Dessa långa stunder av

solitude

blå timmar, moln och utsikt
från en veranda

svek oss månen i afton
svek mig mannen, allt bär
samma spår


och regnet smattrar på taket

Du är inte min familj,
sa han utan sentimentalitet

du är inte min familj
vad som varit är inte
vi kör ut nu
på andra sidan tunneln

i en annan sorts värld
där stormar och ösregn
avlöser varandra

och regnet smattrar

på taket