En ilsketext i panikångest
Jag är ett svart hål
Jag är ett svart hål.
Akta dig.
Kom inte nära.
Sårar jag dig så är du förstörd.
Sårar du mig så kommer jag stanna.
Jag är ett svart hål och jag gömmer mig i en kopp kaffe och bakom mina största solglasögon.
På mornarna åker jag till skolan med min vän
där jag skrattar och drar i håret och ler.
Men kommer du nära så dör du.
Jag vill göra en sån där helomvändning.
Vill gå ner i vikt och färga håret och flytta till ett nytt land.
Jag vill lämna mitt svarta jävla hål men jag kan inte för det är jag och vadfan ska jag göra utan mig?
Vem skulle jag hata ?
PÅ RIKTIGT.
VAD FAN GÖR MAN NÄR MAN INTE STÅR UT MED SIG SJÄLV?
PÅ RIKTIGT, VAD GÖR MAN?
NÄR MAN INTE KAN SMINKA SIG PÅ MER ÄN TRE MINUTER PÅ MORNARNA FÖR MAN KAN INTE STÅ UT MED SIN EGEN SPEGELBILD OCH NÄR VARJE JÄVLA HELVETESNATT BLIR TILL BLOD PÅ LAKAN SOM INGEN ENS BRYR SIG OM ATT BYTA LÄNGRE?
VAD I HELVETE GÖR MAN NÄR MAN HÖR FOLK TRÄNA INFÖR BEACH 2013 OCH MAN SJÄLV VET ATT MAN INTE KOMMER KUNNA GÅ I LINNE ENS.
VEM ÄR MAN OM MAN INTE ÄR SIN EGEN?
VEM ÄR MAN NÄR MAN SKULLE KUNNA DÖ MEN ÄNDÅ INTE KAN FÖR DET FINNS NÅGOT SOM SKRIKER OCH SPARKAR OCH SKÄR, SÅ HÅRT ATT INGENTING ANNAT KAN KÄNNAS?
VAD GÖR MAN NÄR TRE AV FYRA PERSONER UNDVIKER EN OCH DEN FJÄRDE VILL KNULLA?
VEM FAN ÄR MAN?
Vad ska jag göra för att hitta anledningar att vakna?
Vad ska jag göra för att orka när det inte finns någon som tycker att jag borde.
Jag älskar er.
Jag älskar er verkligen.
Förlåt.