i en ömtålig tid lägger jag sårbarheten bredvid en naken kropp. lösgör band knutna hårt kring strupen och bröst. i en tid av frid och stillhet seglar tankar fritt på fjäderdun som lätt fångas av små skiftningar i vinden och byter riktning.

har jag förenklat det förgängliga och förletts att undvika det riktiga, har jag inte förmått mig att möta. har jag så stött bort i självande klander och stum osäkerhet, har jag så endast trängt mig på. har jag.

i en skiftande tid möter jag sårbarheten brännande i bröstet. lindar våtvarma omslag och rullar ihop mig som en boll när natten ger vika. i en tid av tomhet och rotlöshet fingrar jag på omåttligheten och låter det vara så.