Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En av de sju dödssynderna


Om Frosseri

 Ytterdörren trycktes upp med en smäll. Och genom varmluftsstrålen kommer de lufsande, en och en eftersom de inte klarar att ta sig igenom dörren i bredd.

Per och Ola har en sak gemensamt. De älskar mat, tänker mat, lever mat och ser därför följaktligen ut som två vandrande fettberg. Per är den längre, snaggad, med blekplufsig finnig hy och en gungande fetthydda som redan vid 20 års ålder tagit så mycket stryk av övervikten att han ofta har värk i knäna. Det är tre år sen han senast kunde köpa byxor i vanliga affärer.

Ola är kort, klotrund och med mörkt långt, flottigt hår. Han är så tjock att han får talka in sina svällande hängbröst för att inte få skavsår under dem. Glipan mellan t-shirten och jeansen avslöjar ett gungfly av fett, och ut sticker en navel som är helt groteskt stor, uppspärrad som ett förvånat "o".

De är välkända kunder på det lokala hamburgerhaket.
Beställningen sker blixtsnabbt och utan någon tvekan. De står uppställda vid disken och småpratar medan de väntar på att Lisen, sommarvikarien, ska plocka ihop de olika beställningarna. Till sist skjuter hon över två överfyllda brickor, ler det mekaniska jag-har-lärt-mig-på-kursen-leendet, och utbrister, utan något större mått av entusiasm eller ögonkontakt, ”smaklig måltid”. De nickar inte ens tillbaka, utan griper bara tag runt de svällande brickorna och gungar iväg under koncentrerad tystnad, som vore de rädda att spilla ut nån enstaka kalori, och slår sig ner strax under en av tv-apparaterna, som brölande förkunnar sina dötrista reklambudskap.

"Fy fan vad gott de ska bli" myser Ola. "Vad köpte du?"

"Tre dubbla XXL, extra pommes, lökringar, barbequesås, lightcola, milkshake, äppelmunkar, glass och kaffe." Han drar på orden njutningsfullt, så den andre riktigt kan föreställa sig hur gott det ska bli.
"Mmmm, gott. Jag tog kycklingvingar också med ädelostdressing."

De sitter mittemot varandra, skinkorna sväller ut utanför stolarnas kanter, och lite framåtlutade påminner de om två sumobrottare som fixerar varandra sittande på huk, innan de tar det första språnget i de där konstiga 1,5 sekundersmatcherna som visas ibland på teve. De glor hungrigt med öppen dreglande mun ned mot maten, och börjar så äta samtidigt, precis som nån gav dem en signal att börja matchen.

De vecklar ut papperet om en av hamburgarna, som dryper av fett, häller sen ut pommes frites intill, gör en hög med dressing och ketchup där, och börjar sen äta med händerna. De korta fettiga fingrarna rör runt pommesbitar i sörjan av dressing och ketchup, de häver in bitarna i munnen, och börjar tugga med ett ljudligt smaskande. Käkarna mal mekaniskt, och kindpåsarna hoppar dallrande för varje tugga.
 
Det rinner saliv och dressing i mungiporna, och de tar stora tuggor av sina hamburgare, de verkar slita, riva och kasta med huvudet för att rycka loss bitar. Gurka och lök ramlar ned mot bordet, föses ihop med några knubbiga fingrar, och sörplas sedan åter in i munnen. Ola rapar ljudligt, hans köttiga dallrande mun står helt öppen och nere i svalget kan man se en kletig gegga jolma runt innan han sväljer ned det.
Per är förkyld, två snorränder letar sig ner mot hans läpp och blandar sig med tuggorna, när han trycker in halva hamburgaren i ansiktet, och han stryker oupphörligt handryggen över näsan för att sen torka av sig på byxorna. Det sörplar om milkshaken när de dricker i giriga klunkar, och de sköljer ned vätskan med bitar av äppelmunkarna. Det rinner av munkfyllning över fingrarna, och de suger girigt i sig resterna från varje finger, och åstadkommer ett sörplande sugande ljud. Glassen har smält, så de dricker den vaniljiga soppan i ljudliga klunkar, det låter som ett gurglande crescendo innan det sedan avtar och de blir stilla. Så skjuter de ifrån sig brickorna, slickar sig om munnen och suger av det sista från fingrarna, innan de lutar sig tillbaka i stolarna och klappar sig runt sina ballongstinna magar.

"Fy fan, vad gott de e" pustar Ola.

"Aaa" kommer det från Per.

Det är det första de säger sedan de slagit sig ned vid bordet. Måltiden är över på sju minuter.

                                                 @




Prosa (Kortnovell) av Elina Vacker
Läst 372 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-09-06 14:34



Bookmark and Share


  erkki
Din beskrivning av personer och handlingar är lysande.
2013-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Elina Vacker
Elina Vacker