Någonstans uppe vid Sofia kyrka slår klockan tolv.

Bertil blinkar lite mot det skarpa ljuset som kommer in genom balkongdörren och drar täcket tätare runt kroppen.  Han gäspar stort och driver sen åter iväg in i drömmarnas land. Det ärr sol och sommar utanför lägenheten och några barn leker lite högljutt nere på gården, fem trappor ned från Bertils lägenhet.

En timme senare har solen flyttat sig tillräckligt mycket för att genom balkongdörren lysa honom i ansiktet, och han försöker under ett ögonblick undkomma strålarna genom att knipa ihop ögonen och rulla huvudet åt sidan.  Sakta dras han mot ytan igen och öppnar ena ögat.

Tankarna får fäste inom honom och han börjar surfa på den vågen i olika riktningar. Ena ögonblicket äter han köttbullar hemma hos mamma, den andra dansar han med sitt livs stora kärlek från grundskolan, och sen står han på en windsurfingbräda och bara nästan får fart på seglet. Det är något i vattnet som skrämmer, skuggor som närmar sig och han drar plötsligt ett hastigt andetag  innan han vaknar på riktigt.

Han sparkar av sig täcket och ser nedåt sin skrangliga kropp. Bröstet är insjunket, höfterna smala och den nyvakna lemmen ligger behagfullt utsträckt åt vänster ner mot insidan på låret. Bertil suckar och kliar sig i huvudet.
- Fy fan, tänker han.
- Här ligger man och dåsar och funderar på hur dagen ska bli. Men en sak är i alla fall jävligt säker. Om jag går upp idag, då ska jag fanimej inte göra ett dugg.

                                 @