Ibland är det skönt att råka en och annan tänkare
här inne som en smula har huvudet på skaft.

Länge trodde jag
i min ungdom på budskapet

om att jag hade huvudet illa påskruvat mest varje dag.
Ju äldre jag blivit har denna som idé vuxit sig allt starkare.

Det är bara skönt att få veta att en annan inte är ensam
om att ha det på det viset. Att vara en smula tokig

är ju icke alls det samma som att vara dum i huvudet
och även det är en insikt som nått mig på oanade vägar.

Bilden av en väg som delar sig i två och att där yet
befinner sig, om där alls kan sägas finnas ett sådant,

det står en slags uppbyggelse av trä som en stor bänk
eller så och på denna träbelägenhet det förr ställdes

stora och små burkar, flaskor,
dunkar innehållande mjölk som skulle till mejeriet.

Det förvånar mig att dessa inte stals av
kringvandrande eller fastboende tjuvar.

Emedan kapat trä ofta nog varit en vara att ta
tillvara om en själv saknar skog men inte vedspis.

Det förvånar mig dock inte att tjuveriet tid efter annan
varit en smula organisert. Det är ju ändå så att det följt

en stolt tradition, vilket utmynnat i myndigheten
skatteverket, efter att ha gått i arv från den ena fursten,

kungen, fogden, kyrkan... efter den andra.
Så varför egentligen skilja på tjuv och tjuv?


Du önskas en underbar dag den dag som idag är, vännen

(oläslig namnteckning)