du kryper ner naken under täcket, just innan klappar du mig på huvudet, inte nedvärderande som en ”lillagummanklapp”, en vänlig klapp med mjuk hand. jag ligger i hettan under elementet i köket, på en pinnesoffa för köksbruk. jag sover snart, jag har sovit i bilar i hundra dagar och i parker på träbänkar i hamnstäder i italien och på färjeterminaler och på gräsytor och ja, det räcker så. men visst har jag sovit. nu drunknar jag i dina ögon där du säger saker jag aldrig hört förut och det letar sig in en strimma grönt och alla nätter vakar sång i dur och skönjer jag inte då livet som jag inte visste att jag väntat. som en säll förvissning om att jag aldrig får de svaren jag behöver. snälla söta jag älskar dig och du säger jag ska stå ut och sluta leta.

jag kryper naken under täcket och drar den peruanska filten om. den värmer mig där det smärtar som mest. du frågar om jag får det jag behöver. nej, och ja. men nej.