Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om det stora är så litet


fråga mig ej om det minsta

 

 

 

*

 

Jag må vara urusel att sammanfatta saker kort, men det jag känner som en bild kan sällan beskrivas i ett fast ordfångat varande så där som ett foto, för mina bilder rör sig.. hela tiden. I alla tider, kronologiskt och även i riktningar .. det finns liksom inga hållbara gränser att luta sig emot, mer än mina egna livsvärden, när jag ska förklara nåt kort hänt, eller kort undrat, eller kort fastställt.

Alltid en massa 'eventuellt si' kanske ibland mer så, och ofta ganska beroende på... blabla. Så är ett fjäder'skaft' och slutände från en kyckling genast när jag börjar förklara, lika med en kondor på eviga vingar jag nära på aldrig kan landa.

Dessutom har den sällan häckningstid just då.. så det blir svårt att hitta till den där kycklingafjäderänden på nåt sätt.
Luppen växer medan jag tänker på hur jag ska börja tala om en fjäderände på en kyckling som just tappat den.

*

fråga mig ej om det minsta
men gärna om det stora

 

så får du enkla korta svar till det som borde
vara det lilla

*

Jag må vara urusel att sammanfatta, men mina träd lever, i varje skog jag går i. Alltid lever dom helt fritt här ovan, men i rot pratar de med varandra.

 

så klart ingen kan vandra
enkla stigar då

*

 

 

 




Prosa (Fabel/Saga) av Pot Pourri
Läst 185 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-10-08 11:27



Bookmark and Share


  Anna*
Nej, det går inte att vandra lätt på detta sätt ... snyggt! Applåder!
2013-10-08
  > Nästa text
< Föregående

Pot Pourri
Pot Pourri