om det stora är så litet
fråga mig ej om det minsta
*
Jag må vara urusel att sammanfatta saker kort, men det jag känner som en bild kan sällan beskrivas i ett fast ordfångat varande så där som ett foto, för mina bilder rör sig.. hela tiden. I alla tider, kronologiskt och även i riktningar .. det finns liksom inga hållbara gränser att luta sig emot, mer än mina egna livsvärden, när jag ska förklara nåt kort hänt, eller kort undrat, eller kort fastställt. Alltid en massa 'eventuellt si' kanske ibland mer så, och ofta ganska beroende på... blabla. Så är ett fjäder'skaft' och slutände från en kyckling genast när jag börjar förklara, lika med en kondor på eviga vingar jag nära på aldrig kan landa. Dessutom har den sällan häckningstid just då.. så det blir svårt att hitta till den där kycklingafjäderänden på nåt sätt. * fråga mig ej om det minsta
så får du enkla korta svar till det som borde * Jag må vara urusel att sammanfatta, men mina träd lever, i varje skog jag går i. Alltid lever dom helt fritt här ovan, men i rot pratar de med varandra.
så klart ingen kan vandra *
Prosa
(Fabel/Saga)
av
Pot Pourri
Läst 185 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2013-10-08 11:27
|
Nästa text
Föregående Pot Pourri |