Att häva bröstkorgen i stolthet, i dag för dag för dag, i sanning. Det är lätt att tro att svaghet är av ondo, att styrkan ligger i landet där endast de självständiga bor. Jag känner tyngden över mitt bröst och vet att det svaga är det starka.

- ja, visst lever vi i en ytlig tid, och visst älskar jag mitt köksbord och visst vill jag ha vackra tekoppar att sluta mina händer om. och visst tycker jag det är skönt med bekräftelse och visst söker jag efter bevis på min viktighet, visst pratar jag om pengar och visst konsumerar jag bort min ångest. visst gör det mig glad om vågen visar på kilon ner istället för upp och visst känns det märkligt speciellt att ha tappat aptiten.

- och visst finns det stunder när man känner sig mindre än man är. nedlagd alldeles på eget grepp.

Att häva sig i sin egen förträfflighet, i jakt på bekräftelse, i lögn. Det är svårt att se sina egna brister när man vänder sig mot en upplyst himmel om natten och inte kan annat än att kvida i sorg. Jag känner den rena luften i de tidiga morgontimmarna och vet att jag inte ska dö idag.