Det finns inte plats för kollaps inom dessa väggar
Marken jag står på är en kniv med vässade eggar
Faller jag, finns ingen garanti för min halspulsåder
Super jag, dör jag. Det är sinnesnärvaro som råder

Jag känner mig packad, jag måste spy, kan inte stå
Jag måste sitta ned, lägga mig, men jag måste gå
Jag trampar på min slalombana, snubblar och ler
Jag följer med dragningskraften. Jag måste ner

Vad händer egentligen, här i dragningskraften?
Jag fångades av vänner som pumpar ut magsaften
Det som tidigare var mitt berusande maginnehåll
Faller ned på marken. Jag är alltid svag innan tolv.

Jag blir redo för den sena natten, min sista existens
Jag är vaken när de somnat, 04:30 är mitt residens
Jag blir stabil och klarar mig utan mina stöttepinnar
Jag föder en ny fylla i min hjärna, och allt nyfött trillar.