En häst skulle jag ha igen
som kan hoppa och dra
och när vi går
jämna steg med mig vill ta
just en sådan vän!

Som likt Brunte kan springa
över stock och sten
i en fart så vild med mig på sin rygg
som för inget alls är skygg
och då känner jag mig så trygg.

Och ibland bara rida utan sadel
men med töm
visst utan sån kan baken bli öm
men man blir mer
liksom ett med sin dröm.

Efter en ritt till slut i skritt
är det fritt fram för en hink
med vatten till Vännen min
och jag dricker kaffet mitt!

Sen lägger sig Brunte ner
och jag sätter mig mot hans rygg
och säger, vad du är snygg
då hör jag hur han gnäggar
och säger att han glatt skrattar
då säger morfar att jag inget
alls om hästar fattar
jovisst fattar jag
du ser ju nu
säger jag
att om Bruntes hals
mina händer
hästgaloppen fattar...