Vart jag än mig vänder
läggs dikter i mina händer
det är ju så eller hur
vissa ränder de går aldrig ur...

Och visst kan man säga att det är tur...

Att man har ett intresse
utöver dagligt knog, för det är ju inte nog
man behöver någon godsak för själen
som man känner, det gör en gott!

Så visst har man stor tur...

Att man skrivdon har fått
och kan komma till skott
och skrivandet prisande kan bevisa
att för själen en tillgång det är
att ta till pennan här
både i glädje och i sorg
och om det i livet skulle krisa
kan några ord med pennan
andra tankar ge, så man
börjar åt ett nytt håll se...