Efter fjällvandringen gick jag till sängs med boken "Sov du så diskar jag". Henry hade åkt för att handla middagsmat.
Utan förvarning lystes rummet upp. En bedövande knall skakade fjällstugan. Telefonen ringde i ett. Något studsade mot plåttaket. Kastade mig upp och öppnade ytterdörren. Hagel i drivor på verandagolvet. Och åskan. Inte enbart blixt och dunder. Utan rena tordönet. Ville vara lugn men oroades av att inte veta var Henry fanns.
Plöstligt upphörde ovädret. Bara det milda regnet. Och så kom han.
"Glad att se dig", sa jag och kramade om honom.
"Nu grillar vi biffen jag köpt", sa han.