Surrande humla i Häggblommans sköte

så näpen i sin svartgula dräkt

mången skald har diktat detta möte

ty kärleken det har väckt

Sådan ljuvlig romantik, sådant löfte, sådan värme

ej de mest härdade hjärtat går förbi

en saga för oss människor, den för oss närmre

och så må det förbli

Det nyväckta, som spritter av sav och knopp

det lilla livet i sin sköra blomning

fyller åtminstone mig med hopp

och dagars fortsatta gryning