Jag är
en Drottning av heliga ingenting
där tingen har ordnats till perfekt kaos
efteråt konstruerad

Jag regerar
i ett land utan befolkning
som aldrig blev övergiven
i ruinerna av det som inte blev till

Jag var
en Prinsessa som aldrig fick veta det
gömd, bortglömd, aldrig upptäckt
förväxlad med de elaka styvsyskonen

Jag tilldelades
rollen av de onda
de två första och dumma av tre
det sedelärande skräckexemplet

Jag blev
den falska härskarinnan
som i slutet belönas
med den förödmjukande avrättningen

Jag befinner
mig i nuet jag aldrig upplevt
där tankarna bara avslöjar
variationer av det gångna och kommande

Jag fångas
i en labyrint av oförbrukade möjligheter
det som varit, kunnat vara eller kan bli
men aldrig är här och nu

Jag har
ett motto, ett valspråk, ett ledmotiv
en människa överreagerar aldrig
så melodrama är den enda genren för livets skådesspel

Jag skär
men bladet sjunker aldrig in
anden villig till förintelsen
köttet svag

Jag jämför
mig med den där fågeln
som ständigt återuppstår ur askan
när jag utan att kunna välja alltid brinner till döds

Jag solar
i skenet av min gloria
som slocknat innan jag ens upptäckt den
bara anat skuggan i ögonvrån

Jag glömmer
inte det jag tror
fast jag är ensam i min vetskap
då såsom nu och för alltid

Jag matar
det som finns i mig
precis som i varje kvinna
den inre drottningen som ska lysa, tindra och stråla

Jag bär
med stolthet min enda seger, hemlighet
den osynliga kronan
bärlagret under mina steg

Jag finns
i universums nav och konturer
under ytan på månens alla hav
i skriket som dött redan innan det fötts

Jag sugs
in i det där ljusstrimman förlorar
sin natur, betydelse, i vetenskap
eller inspirerade föreställningar om det

Jag minns
det jag vet
att jag finns till, existerar

Jag är en Drottning, jag regerar