Det vackraste har inte sprungit än

det har fäste när hösten målar

vart gryn var knopp, var stillsamt fallande löv

som en salut hösten skålar

jordig fuktande mull i dagen

brist, brist ut, du frö i sköte

du har väntat hela året på

denna jord, detta möte

Så har jorden sin punkt inför vilande dagar

har sitt sömn under täckande snö

tills åter årets sol vågar komma

och maken hitta sin mö

Så hittar vi ock varandra

vi är tinande kärlek och bloss

frö som gror och jord som möts

vi är ankare och fartygs tross

Sådant är livet, vi har dagar som år

vi har sol, regn och båge

vi har mjuknande höstlig mull

och livet som groende råge

Älska mig kära, lossa min blomma

denna tvekan detta löv som är vindlande

bär mig, ta mig över, ställ mig stadigt på land

inför all denna kärlek svindlande