fint har jag det. ligger i sängen - lyssnar på "passenger" "let her go". kära Sussane vet du var vi är nu?  "vi är precis där vi skall vara - bara lugn Jörgen". jag kanske har dykt för djupt och för länge? tänk om jag inte har någon kärlek kvar att ge? jag som brunnit så intensivt - missbrukat livet på alla sätt. " världen är inte skyldig dig någonting - Jörgen och den är inte snäll utan kall . så släpp inte taget om mig. du måste lova mig det! - vi vet båda vad som kan hända då - så låt mig aldrig gå!!!" och jag en gravid knubbsäl tänker: denna röst så bestämd och med ögon som himlen färgat. nej jag vet jag har bittra minnen - av kärlek till det destruktiva och dekadenta. varför vet jag inte men det kunde ha slutat riktig illa vid många tillfällen. hur kan hon älska mig ? tänker jag. kanske är det något fel på henne ? :o) "stilla dig nu Jörgen" säger hon och böjer sig i ultrapid och låter sina läppar lätt som luft nudda vid mina. en explosion av värme och ett ljus starkt som brinnande magnesium tänds. hon ler och ser vad hon gör med mig. jag känner mig så lycklig - ett otillräckligt adjektiv jag vet. men ändå varför kliar det där tvivlet där ändå. är det min dumma fars mantra som jag fått höra i alla år: "Jörgen - när livet känns underbart. passa dig då kommer något hemskt att hända". tack för det käre far. det hemska får väl komma då. jag har hittat någon som kan stå i min mörka skugga och skrämma bort den. jag tänker hålla tag i detta under av sinnlighet så hårt. och så länge jag bara kan ändå. Stay Strong everyone - Sweet Dreams!