Jag sitter ju bara här
och är människa
en människa mitt i
livet
mitt i det stora livet
i det lilla

mitt i det som när som helst
kan ta slut

jag skulle varit detsamma
varhelst jag sutte

men med blommor i famnen
kan det vara vackert

ändå hörs mänskor klaga
över sin usla belägenhet

vi klagar över tvånget
att leva
leva oss igenom denna
militärtjänstgöring

ändå är det få som vill dö