En dag då Martin var hemma hos Margita frågade hon om han kunde visa henne hur man ligger med varandra. Det fanns minst två märkliga ting med detta. Dels att de faktiskt utgjort ett par några år tidigare och hon därför borde redan veta hur det går till att ligga med en kille, vem som helst i stort sett och i synnerhet med Martin. En annan sak var att hon i alla möjliga sammanhang brukade reta upp sig på ’manssamhället’ och vilja prata om jämlikheten. Att den fanns bara ibland. Martin reagerade genast på att hon trodde sig se en nyckel i hans rygg som det bara skulle vara att vrida om och han skulle förvandlas till en lydig robot. Sådär som killar brukar behandlas av tjejer som tror att det är var killes plikt att ’alltid ställa upp’. Och att det bara skulle vara för en tjej att finnas där för att killen skulle bli intresserad och om hon dessutom själv visade intresse för killen, han skulle bli som eld och lågor och dessutom tacksam för att han alls ’fick ligga’. En sådan inställning rimmar illa med tanken på jämlikhetstanken, i vilket fall i Martins föreställningsvärld. Han tyckte dessutom att Margita kunde ta en smula ansvar för sin egen sexualitet och göra så där som hon förväntade sig att en kille skulle han gjort. Det vill säga behandla honom med samma respekt, för människovärdet, som hon förväntade sig att killar skulle behandla henne i samma situation.
Så det blev inget ligga då?
Han såg på henne med avsmak och svarade först inte. Sedan ringde det på dörren och en av deras gemensamma väninnor kom in. Det var inte så att hon bara hade haft vägarna förbi eller så. Nej, hon var i staden på tillfälligt besök och hade just anlänt med tåget. En kunde få för sig att Margita borde ha känt till att Louise skulle komma hem till henne ungefär då och därför borde ha haft någon särskild avsikt med att försöka få Martin att ligga naken i sin säng just då. För att på sätt och visa få det att se ut som om han och Margita var ett par eller att han var hennes hingst att njuta av på lediga stunder. Exempelvis i rastlös väntan på en person som Louise. Som hon visste hade ett gott öga till Martin och i flera år kastat sina ögon efter just Martin, bara utan hans egen vetskap om sakernas tillstånd. Så när han till slut en dag några år senare fick veta att det var just så, det vill säga då han och Louise blev ett par. Då mindes han den där dagen i Margitas lägenhet. Att hon tog honom för att vara en robot i någon sorts ’kvinnans självklara tjänst’, så jämlikhetens föregivna förespråkare som hon alltid ville visa sig vara. Han såg det som att hennes föreställningsvärldar med varandra en smula krockade och han själv kunde tänkas vara kraftigt emot att bli betraktad dels för given och som om nyckeln i hans rygg så tyckligt skulle kunna synas sitta där. Bara för närmsta förbipasserande att vrida en smula på.