Jag har ibland haft svårt att förstå mig på att skådespelare faktiskt spelar roll. Roller alltså. Att de har något att komma med när de står och går på scenen och inte bara i mera verkligheten då.

Det är intressant att iaktta och försöka lista ut vem eller vad som styr. Hur folk rankar sig och faller för andra människors själsliga styrka. Det gäller verkligen att stå på sig för att komma någonvart med andra människor.

En kan ju undra över om en skådespelare spelar bara på scenen eller också stundom på så att säga lediga stunder. I sällskap med folk som inte är en del av teaterpjäsen, filmen eller teveserien.

Ibland försöker en människa manipulera eller hota en. Som en tjejsare kan tänkas gör i en krisande situation. Som att säga att om hon inte får litet sex, kommer att påstå att killen hon är med försökte våldta henne. Då kanske han tänker som så att om han ändå skall sitta inne (värre förstås i staterna) han lika gärna kan sitta för mord.

Eller när en pajsare försöker manipulera en tjejsare och säga att om han inte får sexa med henne, han kommer att sprida ut hur lätt det var att få henne på rygg. Vilket han ju ändå kan sprida ut senare och hotet verkligen gick hem.

Hur tar man en sådan roll? Spelar jag den inspirerad av egna upplevelser eller behöver jag mycket regi och peppning om att jag säkert klarar av strapatsen det innebär att spela en sådan där fruktansvärd människa, en skithög helt enkelt. Har jag det i mig, är jag en naturbegåvning när det kommer till elakhet och vad som populärt kallas ondska?

Är det svårt att vara skådespelare eller är det mera som att ta fram olika sidor av ens egen personlighet. Det sägs ju att människor är komplicerade, komplexa och kan ta fram sidor och egenskaper hos sig själva de knappt visste att de ägde. De där sidorna bor i ens inre tills en dag då de kryper fram ur sina hålor och

(nu ringer det i sovrummet igen, sorry, men jag måste springa)