Hon tände cigaretten
en allra sista gång
hon visste nog inte
att resan kan bli lång
vinkningen vid fönstret
från något café
men det sista hon minns
vad koppen med te

Klackarna mot gatan
mot himmelens ridå
de ekade som frostljud
när mörkret föll på
hon sprang genom staden
vid skymningens tid
flydde från tryggheten
med själen på glid

På andra sidan skymningen
där kan nog allting ske
hon ställde sig den frågan
om vad hon skulle få se
järnvägsrälsen blänkte
och tåget drog mot öst
när hon talade om livet sitt
en terapi som gav tröst

Hon flätade sitt hår
med tunna sidenband
och tåget gav sig av
en färd mot okänt land
hon lämnade sin trygghet
för otrampad mark
den kärlek som hon sökte
fick gärna vara stark

Skymning mötte skymning
och färden nådde mål
på andra sidan broarna
låg frihetens gondol
där tändes ljuset stilla
en evighetens låga
nu tackar hon sitt inre
sitt vägval att våga

(Copyright © ULJO)