Jag har längtan till detta osvikbara liv

jag vet bara inte vart jag ska gå

hur man gör för att riktigt leva

hur man gör för att riktigt stå

jag har vilat på en bänk nära stan

när jag var trött och livet väntade

jag visste inget om otillåtet

inget om den svaghet som gläntade

jag kanske är en börda för livet

kanske borde göra slut med jorden

men hur ska jag kunna lämna allt

göra slut med texterna, med orden

jag är så sliten, systemförsörjd

många barn har jag satt till livet

och med dessa gav jag allt

min arbetsdag tog sista klivet

kanske har jag mer att ge

jag är en människa, trots allt

och finga jag skriva ett sista ord

gjorde jag det tusenfallt

Vem är jag att fråga, vem är jag att vara till

bara en människa där himlen brister

jo, jag vet allt om sjukdom och svårmodiga barn

jag vet allt om ett liv som brister, men

hur kan jag vara en tillgång för er

som ett målat stileben

jo, jag är sanningen, ett liv

inte alltför vacker, men ren