Vild, så har den sig vinden, mot höst

som en virvlande mjukvarm kram

en å som vänder sig mot var sten

där gråten är asfalts stram

hummande är melodin

jag vill sjunga den ut mot

en  tankeväckande snålblåst

en seid, ett blot

hör dimma, sista lingonet faller

hör, du dunkla liv,ett ljus som aldrig sov

och hör, du vänliga dag i sin början

årstiden ge sitt lov.

Vild, så har den sig, hösten när den kommer

när den virvlar de fallna runt om mitt

som den sagan som ständigt återkommer

detta liv som är fallande fritt