Dockan har cendréfärgat hår flätat i en tjock fläta
knuten med en blå sidenrosett. Ögon blå ger
och tar, medan de rör sig i sina jordglober. Den lilla
sammanbitna munnen tenderar att öppna sig.
Sidenblusen i off-White med trollsländor gnistrar
i blått. Gröna tyllbyxor sprakar som allt levande
gör. Fötterna är klädda med virkade yllestrumpor
i polkagrisfärgade ränder. Håhåjaja, upp med
fötterna, såja. Nu gungar hon. Så högt, får hon det?
Hellre upp i taket än ända upp i himlen.
Det är så dålig sikt i fjärran.
Ingen hör henne ändå så ohörbart som hon talar
med sin pipiga lena röst. "Jag kan, så fungerar
kärleken. Älska mig för det jag kan."
Jerro hör hennes rop ända till sig "Jag älskar dig,
det vet du väl. Han bor i grannlägenheten och
gillar Esther skarpt. Även om hon kan fresta på
med alla sina pådrag. Sprattla och skoja och skratta.
Babbla. Esthers estetik, att vara kurir med bud åt folket.
Om krig eller fred. Stig över tröskeln. "Dra i en tråd,
så ska du få veta. Om det är sant? Hellre kan så vara."
Lögnen är gräll sjuder bubblor av hat i det svarta träsket.
Grodorna kväker. Retar henne helt enkelt för att hon
inte är någon prinsessa. Och så försöker de pilmörda
henne med sitt grodgift. Oj, om de bara kunde lyckas
för en enda gång skull med att kväka henne till ett
dödligt förtret. Då tar hon fram ståltråd och sax.
Gör ett gevär, passa er! Jag ska skinna er padda, säger hon!
Jag har aldrig förstått vad ni vill? Stjäla mina skatter?
Mina rosenblad. Jag har bara mina ord med fredsår, även om
dessa också innehåller en hel del klanger från
min värja. Seså, jag kan slåss. Haha.
Ska man ta slagsmålet på allvar? sa en groda.
Hon hänger nu i en tråd, men är hon välhängd?
Det ser nog skört ut så. Så bra.
Skenet kanske bedrar, tänker hon finurligt.
Snart slår hon bakut också. Det gäller å akta
sig för hennes bannor. Ducka för fan! Ajj.
När det blåser flyger hon, men vart?
Till existensen Är. Haha, vem vill sväva?
Inte hon. Esther tror ändå inte på himlen.
Om hon skulle börja tro på himlarnas församling?
Haha...Hihi. Håhå. Sitta på träbänken och be
som en jesuit för de sju sfärerna och sherafernas
änglika vingslag på deras uppdrag.
"Jag kan... sväva med dem över vattnen
och ängsmarkerna. a a jag har höjdskräck."
Klockorna ringer. Blåklockor. Orkidéer."
Hon sprattlar nu lite lekfullt ju. Doft av sommar.
"Det var mig en...djäkel. En rackare. Ska vi vara
roliga?"
Så viljestarkt och envist som en mula viftar
på svansen svänger hon nu sina armar och ben
i alla väderstreck. Det regnar. Hon dricker
källvatten. Det porlar som musik. Hon blir
genast så lycklig en människa kan bli.
Däremot tycker hon inte om bacillus.
De kryllar hej sjövilt på tyget. Ånej. Hon vill
vara frisk. Gesund. Inte aah Gesundheit.
ÅÅåh. Örk en snorkråka. Den bådar inte
gott. Fostrad är hon dock, då hon fostrats
av sin läromästare. "Ahaa jag får inte peta mig
i näsan. Sjukdom, svår? Måste fråga doktorn."
Hennes näsa pekar mot olika saker.
Det blir inte alltid som hon vill, även om
det skulle kunna bli det. Hon har ändå tagit
av sig sin nattmössa "Den ljuva älvans go'natt".
Laga mat. Gå till köket. Äta sig mätt. Allt är dyrt.
Pasta kostar femton kronor och kokar i 7 minuter.
Spenat är grönt med järn. Ge det. Näsan pekar åt
ett annat håll. Vart? Håhåajaj, men vart.