Vid omläsning av psykoanalytikern Jurgen Reeders bok "Tänkandets gränser" återupptäcker jag hans teoretiska resonemang om förutsättningarna för utveckling av en ansvarskännande, konstruktiv vuxen personlighet: " Föräldern måste i någon mening upplåta sina själsliga funktioner som ett rum där barnet kan få ett mått av psykiskt arbete utfört åt sig".

Reeder talar om utvecklingen av symboliseringsförmågan i det tidiga samspelet som förutsättning för förmågan att tänka, samt nödvändigheten av att ha blivit bemött med respekt och sanning för att komma in i språkets värld.

Förmågan att älska den Andre utan maktanspråk bygger också på dessa förutsättningar.

Förmågan att känna verklig skuld och ansvar för sitt eget liv utan att behöva kräva kompensation utifrån (malign karaktärsformation) grundas i dessa sammanhang tidigt i livet.