När saknaden efter vännen
i en hett, som bara den brinner
och tåren i ens inre bara över rinner
ingen förstår eller finner
något svar på varför sorgen
ännu är kvar och inte försvinner!

Det är ju för det goda som var
som man inte längre har kvar
för då och då den lyckan
från förr kommer igen
och en påminner.

Men när man har ork igen
och vidare sig tar, då ser man
att glädjen som var, ger ju en
fortfarande glada levnads dar!