Så,

Lät jag mig ta de ögonen på mig. Hon. Hon som skiftade från man till den kvinna jag alltid fruktat, och alltid älskat som mig. För jag vet, jag har alltid vetat, jag är som hon.

Jag har en längtan efter den rena lusten, den andra kallar ful, den som drar mig upp över dansgolvet för era blickar, för er längtan efter mig, efter den kvinna jag vill vara, den jag aldrig tillåtit mig. Den.

Så,

Lät jag arvsynden vila som ett täcke över min kropp, den kropp jag hade önskat få vara sexuell, skön åtråvärd, fri. Som hon var, men ändå aldrig blev.

Rara mamma, jag har levt din sorg alltför länge, även om du aldrig förstått. Jag släpper dig fri nu. Jag släpper mig fri nu.