utan inbjudan
stegade jag in i det dunkellysta rummet
som med sina inrökta väggar
luktade fimp, precis så som du
men har hart när omöjligt
att hitta tillbaka ut
står blickstilla, fastfrusen
med vardera fot
i var sitt läger
ett hjärta belägrat
sinnet förvägrat
stumskrikande vill jag fly
från scenen, som attackerar synen
och nu luktar sidenrött
för där
med kylslagen mynning, Colt 47
mot din nakna tinning
öppnade du vägen, oförmärkt
bort från allt

med vart ben grenslad
i ett gränsland
hittar jag aldrig mer tillbaks
ty förlorad äro där
ett du
med ett jag