Hon är yr av sin egen lycka
Hon bor själv i ruset som är deras
Redan där borde hon ha stannat upp

Lycklig av lycka myser hon i känslan av att inte vara ensam
Tvåsamheten klär henne
Allt hon har att ge kommer äntligen till sin rätt
Lyckliga han som får ta emot all kärlek
Äntligen
Hon som väntat så länge klara inte en minut till
Hon ger och ger och ger

Hon ger så mycket att hon glömmer titta upp och se om någon tar emot det

Och hon som älskar att andas
Hur kunde hon glömma

En dag när tvåsamheten luftade sig och hon var mitt uppe i glädjen
Så var de hans tur

Och han gjorde det mesta utav det hela och meddelade att ett plus ett inte alls är två utan ett och ett numera är vänner eftersom hon är en sådan fin flicka

Och ja
Som den fina flickan hon numera blivit tackade hon för vänskapen och gick hem och sörjde i ensamhet sin förlorade tvåsamhet