Det är inte författat till dig,
inte ens de små demonerna av tillit
som skar sig under huden som slutade älska.
Det är förbundet av alla ord, fördelade
under den lilla mikroskopiska tid vi fann.
En förbrukad tanke som ställdes åt sidan
medan du läste upp alla brev jag borde ha sänt.

Tro inte att min kärlek är skruvad mellan två hörn.
Skulden finns redan i det samvete som grundlade
hela vår existens. Det är natten och morgonen som
bär på slöjan och dess förlupna kula.

Jag är rädd min älskade!
Att våra liv som skulpterades av rena händer
är på vandring bort från ljus och hopp.

Jag känner fruktan min kära!
Att sentimentaliteten har hunnit fatt vår tro
att finna hjälp.

Bara du har format orden som kan få mig att andas framtid
och fånga de stunder som evigt kan bevaras.

Det är inte författat till dig!

Det är skrivet av oss!