Det händer ibland - faktiskt ganska ofta nu för tiden - att jag stiger upp ifrån den bottenfrusna sjön och rätt in i  den varma famnen av vanlighet.  Alltid i rusningstrafik och i 180 kilometer i timmen för att få känna mig normal - blott en stund - det räcker - det är okej - min grej...

Eller: Det händer ibland att jag likt fantomen rullar på vägarna som en vanlig man...