hur mysteriet ska lösas? du väljer vilken livlina du orkar dra i
ur detta nystan av svar - varje ledtråd dras in i fallet

dina händer sträcks ut nu - augusti månad, gullregnen omfamnar marken
långt bortom grenarnas lyftkraft - en höst tar mot dig i fallet

strömmen förde oss med sig; vi delar samma längtan att fortsätta färdas
utan att ta några steg - att få vara vatten i fallet

kartans korsade städer; beresta murar, tusentals selfies - vi blundar
på allihop - kanske murstensdammet i fallet?

fästningsverken har fallit, Golkondas kullar intas av grönskande bete
lösryckta stänk av ett regn, några skärvor slipas i fallet

dimma rullas ur havet - det sjunkna friläggs, klarsynen grumlas av vågor
och dimman förtätas allt mer, samlar sig, brister i fallet

berget vilar mot berget; det enas famn ska bromsa det andra i fallet
svärtan ska mista sin färg - men det mjuka hårdnar i fallet

ser dig, naken på kanten; omkring dig vilar rummet i vattenlikt mörker
ansiktet, blott, är belyst - dina händer rör det i fallet

* Ghazalen är ett ursprungligen arabiskt versmått som utgörs av ett pärlband av sinsemellan oberoende tvåradiga strofer.

Särskilt karakteristiskt är strofernas innehållsmässiga autonomi, som (när formen lyckas) kan ge en känsloupplevelse med hög grad av immunitet mot att intellektualiseras.

Andy Weaver har jämfört ghazalens form med ett sinnets planlösa strövtåg i en otämjd vildmark. Stroferna blir åtskilda vilorum på resan, och vad som försigår mellan dem förblir outtalat. De måste därför skiljas åt av ett avstånd, omsorgsfullt avvägt.

Utgångspunkten för mitt närmande till formen (som jag alltså inte följer fullt ut i den rudimentära ghazalen ovan) är Agha Shahid Alis föreslagna form för ghazal på engelska. Där är ghazalen ett udda antal strofer, minst fem, med samstämmig meter.

Sista frasen från första strofens första rad repeteras i alla slutrader (aa,ba,ca,da...). En föregående fras ur första strofen rimmas därtill i alla slutrader. Sista strofen signeras, genom att inkludera författaren explicit. Temat är typiskt kärlek och separation, ur den längtandes perspektiv.