Afton. Du formar den inuti.
En bubbla välver, flyttar ett lagerblad.

Det tar en hel natt
men du övertalar mig. Plåtmuggen, filten. Jag tar emot allt.

Sliparen lyfter undan en skärva
från en skärva. Bergets skugga kyler luften.

Över oljan vi löstes i,
förbi lagerträden. Ut genom köksdörren.

Splitter av kattögon jagar
vägbanans spår. Gatlyktan smäller, slocknar -

Handelskammaren, brustna
händer rör sig över föremålen.

Skramlet av några mynt - jag vaknar till.
Vägljud mot bröstet tills ingenting hörs.

...lutar hon huvudet bakåt, gungar det
medgörligt från ena sidan till andra, lossar håret -

Minnet står kvar där utanför,
känner mot sin ficka. Försäkrar sig.

Att glömma ett ansikte, andas ett nytt över spegeln.
Skyggt hålla andan. Där ögon borde.

Det vita korset rasar genom taket,
i terrinen, grönkålssoppan briserar -

Djupt under pressas kolet,
bleknar sig stumt, bryter mot ljuset: "kom"

Hennes lås var alltid trögt. Ser henne
rota i sopkärl; ett hov av skator.

Du håller det i handen
svalare och tyngre än man tror.