En repris som tillägnas medlemmen Lodjuret
Plakat på playan, ett reseminne
Playa de las Canteras ligger centralt i staden Las Palmas på Gran Canaria. En av dem, en lång, muskulös typ med ett flertal märkliga tatueringar på de omfångsrika överarmarna rapade öl men var också hungrig, för han vill locka med de andra till närmaste grillbar. Denna oskyldiga mening blev inledningen till en sketch som, mitt i sin absurditet, blev ett skolexempel på hur upprepningshumor fungerar när den är verkligt framgångsrik. Roland, som den muskulöse ynglingen troligen var döpt till, stelnade till: I solstolarna omkring fanns det tillräckligt många skandinaver som inte hört den dåliga vitsen tidigare för att fnisset skulle sprida sig. Roland för sin del tog en rejäl klunk starköl och rapade detaljerat innan han svarade: Men Roland hade passerat den sinnesstämning där man kan förstå och uppskatta skämt, om än aldrig så dåliga. Roland var trött och lie full och hungrig och nu dessutom förbaskad för att okända människor i hans omgivning tycktes ha roligt på hans bekostnad. Det var säkert den ilskan som gjorde, att hans fingrar kramade den ena ölburken till skrot. Till omgivningens lycka var det en odrucken burken han mosade, vilket gjorde att ölet sprutade som en gyllengul fontän rakt upp i hans ansikte. Detta undgick dock Tjims som med en druckens envishet återigen försökte få sin argsinte kamrat att förstå vad han talade om. Med ölet rinnande nerför kinderna vrålade Roland: Bakom mig hörde jag nu hur en svenska, som säkert var mamma till de två barnen, som nu såg ganska skräckslagna ut, försöka förklara den dåliga vitsen för ett engelskt par i femtioårsåldern. Det engelska paret såg inte särskilt vetgiriga ut, men mamman insisterade: Det var synd att säga att det engelska paret såg klokare ut efter denna förklaring, men så hade de ju inte heller hört det där om ’verk i magen’. Det engelska paret tittade tvivlande på henne, samlade ihop sina pinaler och lämnade skyndsamt playan, han först och hon halvspringande. I trappan till strandpromenaden ropade hon lite missnöjt till sin man: Nä, vem tusan kan det?
Prosa
(Kortnovell)
av
© anakreon
Läst 366 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2015-03-08 14:02 Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående © anakreon
Senast publicerade
17/5: Limerick till Rebecka och Ruben 16/5: Limerick till Ronald och Ronny 15/5: Limerick till Sonja och Sofia 14/5: Limerick till Harald och Halvard 13/5: Limerick till Linnéa och Linn 12/5: Limerick till Lotta och Charlotta 11/5: Limerick till Märit och Märta 10/5: Limerick till Esbjörn och Styrbjörn Se alla |