jag vet inte längre - vem jag var - frusen och bruten - likt en undulat - som förgäves försöker ta sig upp ifrån botten av sin bur - men med brutna vingar går det ej - en sådan tragisk syn - .... men jag andas fortfarande - uppgivenheten har fyllt mig - kanske den lämnar mig så småningom - vet ej - detta är livet gång - och dess hjärtslitande sång...- tills dess små små steg - framåt i tidens kvicksand - allting omkring mig har stannat - mitt kära timglas - återigen fast i vågrätt läge - men jag andas fortfarande - hoppar omkring emellan mina tankar - trött är jag inte - mitt liv har bara brunnit ut - känner mig inte så långt ifrån det - jag kan se det - med dess ursinnigt skrikande kropp - men inte mer just nu - tids nog knuffar jag till timglaset - återvänder - i alla fall ett tag...