Redan medlem?
Logga in
där dun vaknar
där samhörigheten övergavs vanns ett hjärta tillbaka, det jag villigt går tillbaka och utanför och vidare. jag möter utan att veta att marken öppnas. låter aldrig stålet komma nära mer. som du vaggade. oh - jag möter så villigt utan att veta. du blundar igen, känner mig som ingen annan. så omsluter förnuftet och stänger den okänsla - så fjäderlätt.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 335 gånger och applåderad av 18 personer Publicerad 2015-03-30 00:11
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |