Olsson, lyckans fruktade ledare, önskar att kärlek kan beskrivas bredare.
Jag bugar ståtligt, inför er, jag vill bara ha mer och mer, för att det är bara jag som ser, vad Olsson till världen ger.
Till och med dina glasögon ler.
Dina öron försöker vara med i din glädje som du sprider, alla lider, så att dom till slut glider.
Har ditt ansikte känslan av att det svider?

Vid pennan, Ludvig din bok utan mal