Det är så märkligt med historia. Här ställer foto
graferna upp sig för att filma de stridigheter som
ägde rum för så länge sedan. Bara där finns någon
som kan berätta om vad som hände så fastnar

stridigheterna på film, precis som om de åter
utspelade sig på alla dessa skådeplatser. Vilket
är hyggligt bekvämt eftersom det ju kan vara
svårt att återskapa dem så här långt i efterhand.

Jag är så omåttligt imponerad av att det alls kan
ske. Det får en ju ändå förstå att så många männi
skor som dött i olika stridigheter, de som skulle
ha kunnat filma händelserna har säkerligen precis

som soldaterna och civilbefolkningen även de fått
stryka på foten. Filmerna överlevde, ungefär som
brevbärarna. Man kan tänka sig att bomba civila
mål och sjukhus, men brevbärare och filmare

överlever i jämförelse med alla andra. Det som
imponerar extra på mig är inte just strider i
modern tid då just bomber finns, utan att även
sådana strider som tog sig ut redan innan film

konsten inföstes i journalfilmens finsalonger.
Det vill säga sådana strider som förekom allt
ifrån den tidiga historiens dagar, och fram till
idag. Jag som en gång i tiden tvivlade på vikingar

och Robin Hood, Sherlock Holmes och en del
andra figurer som sedan länge så länge förpassats
till sagornas land. Nu när de filmatiserats så
många gånger förstår jag ju att även dessa

människor måste ha funnits och vandrat på
denna jord, ungefär som Caesar den store och
Alexander den lille. Om kameran aldrig hade
uppfunnits hade vi som lever nu aldrig kunnat

luras att tro att några krig som inte finns nu
någonsin har funnits. Men har du bara en
kamera och någon som kan berätta så kommer
även du att kunna hitta de platser där stridig

heterna kan tänka sig, om du har turen med
dig, att leta sig in i denna kamera. En sådan
där fantastisk uppfinning som haft så många
att tacka för sin lilla stora betydelse i stort.