Arbetsdagen sniglar sig fram. Men ikväll ska all väntan vara över.

Karin sorterar fakturorna i datumordning och prickar av numren mot datorns uppgifter. Ett monotont och tråkigt arbete. Efter fjärde fakturan går arbetet i slow motion och hon tittar allt oftare ut genom fönstret. Hon blir sittande i skrivbordsstolen, overksam och med ett litet leende på läpparna. Blicken är drömmande.

David. D.A.V.I.D, Divad baklänges, Daaaviiiid, Davíd, Däjvid, Gud vilket vackert namn. Han doftar nåt särskilt, manligt och betagande. Det var nog ögonen jag föll för. De är väl blå? Det är nåt med irisen, den pulserar liksom. Kanske lite grå. Det raspar om skäggstubben när jag lägger kinden mot, river lite. Och så skrattet, skrattet. Jag skulle kunna döda för att få höra det där skrattet. Hans mun gör mig galen. Jag har försökt rita av hans läppars båge tvåhundra gånger nu, har täckt 20 sidor i min tankebok med läppar. Jag ska måla hans läppar med läppstift och be honom att mjukt pressa dem mot ett papper. Sen ska jag kyssa honom där på pappret, när vi inte är tillsammans. Tillsammans, ihop, vi, oss och inga andra. När han lägger armen om mig och drar in mig i famnen smälter jag. Andas snabbare, det brinner i kroppen och jag blir upphetsad bara av hans andedräkt. Tre träffar, vad kan det vara? Kanske har vi varit ihop i 12 timmar sammanlagt, men vad är väl tid? Vi passar perfekt ihop, jag bara känner det.

Han kommer ikväll. Kanske har han blommor med sig. Eller choklad. Vin går bra också. Skit detsamma, bara han kommer. Undrar vad han kommer att ha på sig. Grå kostym, boots, tshirt, Tiger, Tiger, Tiger. Eller nåt. Han andas så lugnt, ser så trygg ut. Ironisk glimt i ögonen och tänderna är så vita. Undrar om han har gjort nåt med dom, men han behöver nog inte bleka dem. Överarmarna är smidiga, långsmala muskler, inga biffarmar. Lagom perfekta bara. Så jävla skön. Och rumpan är helt fast. Gud, nu rusar blodet till. Naken och kåt. Ingen har nånsin tagit mig på det där viset. Skönt långsamt, både mjukt och hårt på samma gång. Så konstigt. Det kändes som om vi redan visste allt om varandra, så följsamt och häftigt. Han visste precis hur han skulle göra för att skicka mig ut i rymden. Kan inte få nog av hans smekningar. Och mina egna händer rör sig av sig själv, berör och smälter in i hans hud. Gud, varför är inte den här dagen slut snart.

Klockan drar sig mot fem. Karin smäller ihop fakturaförteckningen och stänger av datorn.
På hemvägen stannar hon vid ICA Maxi och köper mat. Vinet har hon köpt redan igår. Hon kryssar med vagnen mellan diskarna, håller upp vissa saker, läser på förpackningarna och stoppar sen ner en del. Vid kassan gör hon en snabb check mot sin lista, innan hon känner sig nöjd. Det är kö vid kassan.

Det blir lagom. Inte för fett, inte för mycket. Melon med breasola, laxfjärilar, citronsås, pressad potatis och sen glass. Mjuk, gräddig glass, som smälter i munnen, rinner neröver den nakna magen... nej nu får jag skärpa mig, snart min tur. Fladdrande ljus, musik, hjälp, vad ska jag spela? Vet ju inte vad han gillar för musik. Får ta nåt blandat. Så skålar vi, tittar varandra i ögonen, fnissar lite och ler. Kanske tar han min hand över bordet, lägger den ovanpå, smeker lite försiktigt. Eller tänk om han smyger sig upp bakom mig när jag lägger sista handen vid maten? Vid diskbänken där, bara pressar sig mot mig bakifrån och kysser mig på halsen. Jag ryser bara vid tanken. Tänk om han drar upp klänningen bakifrån...Gud,  jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig. Hela sängen är ju full av kläder, kunde inte bestämma igår. Underkläder, måste vara sexigt men inte vulgärt. Spets, strumpeband, svart eller vinrött? Kan inte bestämma. Får prova innan jag bestämmer mig.

- Ursäkta, ska du ha varorna? Det är din tur nu.   
Kassörskan ser lite irriterat på henne och vinkar med handen. Karin lägger snabbt upp varorna på bandet, ler lite skyldigt och tar fram plånboken.
På vägen ut ur köpcentrat tar hon en sväng in på Face för att prata med sin favvisförsäljare. Lite rådgivning om sminket kan väl inte skada. Efter en halvtimme kommer hon ut, tre krämer och ögonskuggor senare och 1240 kr fattigare.

Klockan närmar sig halv åtta. Det pirrar i kroppen och Karin sneglar oavbrutet på klockan. Maten står i ugnen, bordet är dukat och förrätten framställd. Hon väntar med vinet tills han kommer. Hon har prövat nästan hela sitt klädförråd. Det som ratats har hon knölat ihop i garderoben. Hon är nöjd med sminket och klänningen. Speglar sig några gånger i minuten, kollar att allt ligger och sitter som det ska.

Varför kommer han inte? Klockan är ju över halv åtta. Lät han konstig på rösten igår? Han lovade ju. Får inte missa det här nu. Han är ju klockrent rätt. Har inte känt så här sen tonåren. Det spritter, jag studsar och har ett fånigt flin på läpparna hela tiden. Och vad jag än gör så dras tankarna till honom. Han, mannen... undrar om jag kommer att säga nån gång att han är mannen i mitt liv. Den jag vill bilda familj med, få barn med. "Gå till pappa, han hjälper dig" och se Lillen stulta iväg till honom, Gud jag bara ler.
När han ringer på, ska jag kommentera att han är sen? Nä, får inte verka småaktig. Ska jag kyssa honom eller vänta på vad han gör? Det får ge sig. Ser jag honom stå där kommer jag väl att äta upp honom redan på tröskeln. Hjälp, la jag i en extra kudde i sängen? Shit, jag har bara ett örngott till satinlakanen. Vi får klara oss på en kudde. Bara jag inte får mens nu mitt i alltihop. Det kändes lite åt det hållet i eftermiddags. Det får bara inte hända. Just, massageoljan ska jag sätta i nattygsbordet, i fall att det blir aktuellt. Skulle vara skönt, ligga stilla och få en mjuk massage över rygg och skinkor av hans seniga starka händer. Som glider nedför ryggen, letar sig in... skärpning nu, servetter i glasen. Så, nu är allt färdigt. Jag sätter mig i fåtöljen, tar en tidning.

Hon lägger det ena benet över det andra, bläddrar förstrött i ett exemplar av "Sköna hem". Det tar under två minuter att avverka 112 sidor. Hon suckar, ser ut genom fönstret. Reser sig, stryker ut nåt osynligt veck på klänningen och går ut i badrummet. Efter nån sekund kommer hon ut igen, tar en lov runt bordet och går sen mot ytterdörren. Hon ställer sig mot fish-eye linsen och ser ut i trappan. Ingen är där.
Efter ytterligare tre minuter i fåtöljen har hon bitit av lillfingernageln, tuggar förstrött på den medan hon bligar mot ytterdörren. Hon känner plötsligt ett styng av oro i kroppen, den där känslan av att allt kommer att rasa, att hon åter igen gör sig för stora drömmar, har planer och tar ut allt i förskott. Hon känner plötsligt en stor klump i halsen som växer, en längtansfull oro som känns svår att hantera.

Då ringer det på dörren.

                                                                       @