Inte visste Elin att de närmaste tio minuterna skulle komma att vända upp och ned på hela  hennes tillvaro.

Hon sitter uppkrupen i Ikeasoffans hörn med en grå filt om benen, dödstrött efter ytterligare en dags tungt arbete i grovköket på Sodexho. Ungarna har kinkat under kvällen, ätit dåligt och Gustav gnällde rejält när han skulle somna. Det sista han hasplade ur sig var att han inte ville gå till dagis imorgon.

Semestern är över, fyra långa veckor i stan. Som tur var blev hon och barnen medbjudna till hennes brors, Pelles, lantställe i två dagar. Det regnade hela tiden, men de kom ju bort ett slag i alla fall. ”Miljöombyte förnöjer” tänker hon samtidigt som ilskan slår upp i bröstet. Varför i helvete har Pelle skaffat sig en sån idiot till sambo, skitförnäm, överlägsen och ettrig. Vid ett tillfälle när Petra stod och mässade om vikten av framgång i livet, new age, meditation och nödvändigheten av egenterapi, var det nära att Elin, som just stod och diskade stekpannan bara hade vänt sig om och klappat till henne i huvudet, en gång, två gånger, hundra gånger bara det hade blivit tyst på äcklet. Men hon hade bara nickat och mumlat ”just det, javisst, självklart, tycker jag med, jätteviktigt”. Så jävla provocerande. Barnlösa, rika, bekymmerslösa och all tid i världen att bara bry sig om sig själva. Fy fan, men två dagar utanför deras trånga lägenhet i förorten mitt i sommaren var ändå värt något.

Elin lusläser sitt noteringshäfte, suckar och slänger det på bordet. Hennes lön räcker precis bara till det mest nödvändiga, aldrig en gnutta mer. Hon röker, rullar själv för att få ner kostnaden och det är väl det enda extravaganta hon unnar sig. Vill sluta, men kommer inte riktigt igång.

Snart är hösten här. Gustavs storasyster Britta växer så det knakar. Ständigt drar hon nya storlekar och gråter floder när byxorna förlängs med en bård eller en kant i nåt annat material. Men det är inte mycket att välja på. Det är värre med skor. Båda behöver nya stövlar och promenadskor om några veckor. Kanske kan hon få låna lite pengar av sin mamma, men hon ligger redan efter med lånet före sommaren, det där som skulle betalas tillbaka med semesterersättningen. Enhetstaxan på dagis gör sitt till, pendelkortet drar pengar och hon kokar pasta med konservtomater stup i kvarten. Håret är risigt, oklippt och hon köper en deodorant som doftar unken sprit. Men ändå är det för mycket månad kvar i slutet på pengarna.

Stereon står på. Elin är reggaefrälst, älskar den där bakvända takten där bas och trummor får till gunget. Hon nynnar med i texten...

There´s a natural mystic blowing in the air
if you´re listening carefully you will hear
this could be the first trumpet
might as well be the last
many more will have to suffer
many more will have to die
don´t ask me why
things are not the way they used to be
won´t tell no lie
one and all got to face reality now
though I try to find the answer
to all questions they have
though I know it´s impossible
to go on living through the past
there´s a natural mystic blowing in the air

Hon sucker, sträcker sig efter fjärren och stänger av cd:n. Istället knäpper hon på tv:n, det är dags för Rapport.

"Padadadadaa"...Karin Sandström spänner ögonen i henne, ler uppmuntrande och börjar påannonseringen av nyheterna med sin mörka röst.
" Regeringen meddelar idag att man avser att med omedelbar verkan införa ett nytt transfereringssystem, för att utjämna riskerna för ökande klasskillnader i samhället. Förslaget bedöms av experter Rapport har talat med som radikalt, långtgående och ställer många gamla "sanningar" på ända. Huvuddragen är följande."

Här zoomar kameran in finansminister Herrgårds käcka hakskägg med rosett, där han står omgiven av en skog med mikrofoner. Han är uniformerad, som alltid. Blå jeans och upptill en blåvitrandig murarskjorta utan krage. Frågorna haglar över honom.
- Men vad menar ni, vad då livslönen inverteras?
- Ja, ensamstående och andra med låga inkomster har oftast mest utgifter när barnen är små. Sedan när barnen är utflugna minskar utgifterna samtidigt som inkomsterna stadigt ökar, så att man har det som bäst ställt strax före pensionen, samtidigt som utgifterna är som minst. Ofta har man hunnit amortera lån på hus eller bilar vid den tidpunkten.
- Jaja, men hur ska det bli nu då?
- Vi vänder på steken, så man får den högsta lönen i början, då man har flest utgifter och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det gynnar familjerna, men kommer även att få igång Sverige. Det är en ökad konsumtion som driver inflationen, och då kommer vi automatiskt att komma ur skruvstädet där minusräntorna håller uppe arbetslösheten.
- Ja, men vem ska betala de lönerna då?
- Äsch, vi gör upp med arbetsgivarna, garanterar transfereringen mellan 18-45 års ålder.
- Men vad gör det här för, låt oss säga en ensamstående med försörjningsbörda för några barn och ett vårdyrke eller nåt annat lågavlönat.
- Ja, vi har räknat på det lite grann. Det beror lite på barnantal och ålder, men låt oss säga en ensamstående i 30-35-årsåldern med barn i skolåldern som jobbar som sjukvårdsbiträde eller liknande. Hon kommer med det här förslaget att tjäna drygt 50 000 kr före skatt .

Det blir knäpptyst bland journalisterna, de håller andan medan deras hjärnor kämpar efter att fånga vilka följdfrågor som är relevanta. Det blir Olle Söderström som är snabbast:
- Men menar ni allvar? Vad ska alla med lång utbildning och så kallat finare jobb säga? Har inte dom rätt till ett visst överflöd när väl barnen flyttar hemifrån?
- Dom får säga vad dom vill. Det blir väl vissa justeringar i övergången här, men på sikt blir det bättre ur samhällsekonomisk synvinkel. Som ett modernt arbetarparti måste vi göra tuffa prioriteringar, och vi vill hålla våra vallöften att vara vanligt folks självklara parti.
- Men jag då? Jag är ju en 54 årig journalist, är gift med utflugna barn och har bara 100 000 kr kvar på lånet till villan och dessutom 400 000 kr sparade på banken. Vad ska jag tjäna?

Herrgård synar Olle Söderströms lekamen, ler lite snett och släpper bomben.
- Tja, vi hade tänkt oss max 16-18 000 kr i månaden. Ytterligare en fördel är ju att du inte kommer uppleva så stort tapp då, den dag du sen ska gå i pension, det blir liksom en glidande nedförsbacke och inte för tvära sänkningar. Du kommer att få gott om tid att förbereda övergången till en mer stram pensionärstillvaro.
Söderström bleknar, stammar fram:
”När har ni tänkt att det här ska träda i kraft”?
Herrgård ler segervisst och blickar ut över församlingen.
”Vi arbetar snabbt inom regeringskansliet så vi siktar på att det kan träda i kraft redan till årsskiftet”.
Söderström irrar med blicken mot kameramannens objektiv och stönar uppgivet "och med det lämnar vi tillbaka till studion".

Katarina Sandström ler, bredare än nånsin. Som ung kvinna i ett mansdominerat yrke vädrar hon plötsligt en möjlighet till ett lönelyft som annars bara brukar vara förbehållet de plufsiga direktörer, som skaffar sig bonusar genom att med hårda nypor få andra att jobba häcken av sig genom att sparka en betydande del av arbetsstyrkan.

Elin sitter med munnen öppen, i den där posen då associationen drar iväg mot "mänsklig fågelholk". Hon stirrar mot teven, lyfter handen och knäpper av den, byter knapp och trycker åter igång cd:n.
Hon ler ett skevt leende, nynnar förundrad med i texten..."things are not the way they used to be...there´s a natural mystic blowing in the air."

                                                                                      @