Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Fragmentariska minnen, så avgörande när jag började lita på mitt hjärta. Min sanning kan ej dikteras av andras verklighet.


HÄXA I NUTID

RIDÅN GÅR NER

(Slutkommentar, hemkommen efter min erotiska odyssé - GRANDI FINALI)

Tack alla underbara, detta känns idag sååå länge sedan...
Som om det var något som behövde luftas ur.. Idag känns inget angeläget..
Lycklig, VARMT TACK att ni var snälla mot mig
- jag vet ej om jag längre vill och behöver skriva om erotik har inga Tabun - men ej heller mer att söka..
Jag kom hem.. Nu... tacksam...

Ungefär som häxan som lösgör sig från bålet, kliver ut ur elden, spottar på pöbeln, som bara ser hennes kropp brinna kvar, men häxan/jag är alltid ett steg före.
JAG ÄR MIN SJÄL, jag bara går rakt förbi dem, med högburet huvud i Drottningrace. Jag QUINNA förlåter de med goda hjärtan, bannar de som är ruttna, märker dem omärkligt med vilddjurets tal, jag ska alltid minnas banemännen, liv efter liv..
Que Vadis.
Jag går den utstakade vägen fram, ledd av en stjärna, jag väljer att vibrera upp mig i min ton, den svänger i KÄRLEK och manifestation, jag går runt hörnet lämnar bålet och sorlet, hånet, rotvälskan, gråten från de empatiska. Jag dansar min vilda dans, dansar i den heliga elden, min egna eld omsvept i slöjornas magi och så svävar jag uppåt, vinkar mot MODER JORD i min sakrala upphöjelse viskandes:
- Jag kommer tillbaka, igen och igen, tills jag fullbordat mitt verk <3

LOVEBLESSINGS <3
JA Du min vän fine Du nämner "explosion", :-) och nu bara några rökdimmor kvar - borta är jag - upplöst - ridån går ner...

(jag som var så glad i att applådera och att få applåder, jag behöver inte detta öronbedövande längre, hyllningen vibrerar i frid i mina atomer, det ger mig mer)
T A C K S A M <3

Lycklig somnar jag om.. Vad jag vaknar till är oskrivet..
*leeer saligt*
---------

Ridå? "The show must go on!"
Da capo?

Okay då - om Du ber mig så snällt <3

----------

Guldet i överflöd.
Du tänder stjärnorna i mitt uttryck, lyfter min författarsjäl stångar mitt sköte med sanningens bultande lem.. Obönhörligt ostoppbar forcerar Du allt jag fruktat.
Omvandlar mina rädslor och försvar till gyllene lakan att älska på och aldrig slocknar vår törst, ty vår hunger består av mättnad - inga gränser - för här finns ingen början och inget slut. Vi är bara skapelsens innersta kärna fria som barn i evigt sommarlov

YIN <3 YANG

______________________________________
© DominiQue NVC Costa - Diamantlagen
27 aftonen - elfte månaden - ORDETS ÅR 2014
@ DominiQues Multidimensionella HjärtExpedition
______________________________________

PS.
Min älskade hjärtevän:
mitt löfte står kvar, när jag dör i detta liv, och om jag dör före Dig så önskar jag bli Din skyddsängel, min dödseld kommer stärka Din livseld och stärka vibrationerna i både vishet och sten. Bästa teamet är mellan liv och död, men då behövs en bärkraftig bro. En bro av ljus. Den bygger vi på nu. <3 tacksam, innerligt tacksam.
Amen <3




Prosa av DominiQueen
Läst 407 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-07-04 19:19



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vacker och djupt ordat.
Tappar hakan en aning.
2015-08-14

  Peter Olausson VIP
så härlig, lössläppt kraft, det är bara att bli glad över hur du formulerar dig kring det underbara att leva!
2015-07-13

  Larz Gustafsson VIP
Finns det någon anledning att glorifiera häxor? De representerar ondskan.
2015-07-04
  > Nästa text
< Föregående

DominiQueen
DominiQueen