Det flyger korpar med vett och sans i blick

och jag såg dem bara för en stund där jag gick

de kraxade så försiktigt när de vepte förbi

men ändå på ett sätt som kunnat förbli

Dessa svarta vishetens, dock dödens fåglar

jag har dom så kära

för där de flyger är de mig så väldigt nära

det hesa kraxet, av framtid spunnit

så lång mer än jag tänkande hunnit

Korpen med gapet full av mat

en käck liten allätande krabat

hur kan det då komma sig att jag tror

den vill mig väl i sin skog

du må vara en symbol fär uppgång och fall

för ondska och synd, de som ej din själ har som kall

men för mig är du Odens magiska ögat som ser

både mig och en massa hel del

krax du följeslagare, min myr är din

flyg ännu mer och brinn

jag ska följa med i ditt stjärnebloss förstås

magin och tron är det som fattas oss.