När människor träffas
och de som sen väljer
att bli ett par då pratet
sen tar i och i folk far...

Åldersskillnaden emellan dem
är inte den för stor, detta hänger
i och i folk gror, som inte alls på
deras kärlek tror...

Kan det vara möjligt att hon ser
något i honom... Passar de egent-
ligen ihop, och han har ju skrattat
och pratat med flickor innan
hållit på så är han då
nå´n att lita på...

Å han kunde ju ha varit pappa till
henne hur skall detta gå...

Ibland tror jag att folk inte är riktigt
kloka alls... De skulle helt enkelt
hålla käften och sköta sitt och sig
själva... Inte lägga sig i vad andra gör...

För det är ju så, kärleken känner ju inte
till några gränser, den slår till och ner
i vem som helst varsomhelst överallt...

Och då när ett par funnit lyckan med
varandra, då skall felfinnare dem
klandra, tala om att deras för-
hållande känns fel de borde ha
tänkt sig för... Innan!

Men det är ju precis vad de har gjort
som fria människor som i kärlek
funnit varandra tagit chansen
att tillsammans vandra
vad man ska säga
är ju: Lycka till!

Och tig stort
och det fort
till de andra!