Det var verkligt fina dar
men jag minns ej var vi var
min blick, den hade ju på dig
min vän stannat kvar...

Men nu är saknaden
som ett rop
sen som ett eko skrik
som aldrig
tar sig ur
mina händer...

Du!

De måste ju fyllas med nå´t...

Jo då jag har sått och skördar fått...

Men tomt nu på min lott...
Allt ett minne blott...

Händerna fladdrar till igen...

En tröst ändå att inte allt står still!