Snart är jag vid grinden
som sällan öppen är
en vandring dit i möda
men nu så står jag där
slutet på en vandring
tuff och strävsam ibland
vissa dagar med behag
som timglasets sand

Knagglig var den vägen
där mot paradisets grind
på ängen ovan molnen
vid förgänglighetens lind
många är tog vandringen
i ett mångfacetterat liv
sorger blandat med lycka
kring äventyrsfulla kliv

Grinden är min längtan
slutfasens sista strid
målet det stora i livet
det sista som kallas tid
viloplatsen för själen
när orken har tagit slut
landet där vi som lämnat
nu äntligen kan vila ut

Alla är vi dit kallade
mötet vid grindens äng
föreningen i grönskan
där vid rofylldhetens säng
där får man pusta ut
vila från världens scen
finnas där för alltid
under evighetens sken

(Copyright © ULJO)